Jag är också svår och mörk. Jag kan också göra fantastiska konstverk, otroliga böcker och allt det där som jag vill göra. Men det verkar ingen förstå. Kanske för att jag är så upptagen med att ge andra bilden av mig som glad och harmonisk...
Just nu har jag stött på Pija Lindenbaum i olika former och merdier. Jag lyssnade på hennes sommarprat, så stötte jag på en intervju på SVT, sedan har någon tagit upp henne på min kurs om att skriva för barn och ungdom.
Jag blir så irriterad. Hon är så svär, så knepig, lite vrång till och med. Visst är några av hennes böcker ganska bra. Men Siv sover vilse är orkar inte barnen lyssna på, vi vuxna är glada och slippa läsa det, och ändå får den en massa uppmärksamhet. Hon flaggar för de tysta och försiktiga barnen. Stigmatisering pratas det om. Allvarligt! Det är ingen som säger att barn inte ska vara lugna och försiktiga. Sedan går hon själv tillbaka till dagis för att lära dottern att klättra så att hon inte ska vara utanför!
Men vi vuxna då, vi får inte heller vara tysta och försiktiga. Då får man inte vara med på SVT.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar