Mina egna tankar

När jag ska skriva måste jag stänga av mina egna tankar. Det är det som gör det svårt att komma igång. I många dagar nu har mina tankar fått ta mycket plats. Jag funderar igen på vad jag ska bli när jag blir stor. Jag vill ha ett jobb med en lön, där jag inte sliter ut mig.
Just nu vill jag hellre skriva än fota eller hålla på med annan konst. Men jag får ju aldrig gjort någonting.

Väntan

Hjälp! Jag sitter och väntar på årets första brudpar. Jag mår illa och har en knut i magen. Ändå är detta bara ett enkelt bröllop. Som en uppvärmning inför imorgon. Då är det ett stort bröllop med foton hela dagen. Jag är spyfärdig och vill inte. Ändå tvingar jag mig att göra det. Så klart. Jag har ju lovat. Detta är mitt jobb. Och jag har skulder att betala.
Förra året hade jag en period då jag tyckte detta var kul!

...
Efteråt.

Det gick bra. Fast jag väntade på fel plats. Men det blev en hel del bra bilder. Det var stark sol, vilket inte alltid blir så bra. Blixten blev genast för varm. Då körde jag utan blixt. Det fungerade det med.
Nu ska jag iväg och fota studentbilder i Sunne.

Imorgon är det det stora bröllopet. Hjälp. Vill inte! Vill verkligen inte!

Jaha...

Det gick lite bättre, jag började om. Men jag tror inte att det fungerar så bra att skriva helt självständiga "avsnitt". Nästa steg är kanske att arbeta på samma i två dagar.

Det blir inte bra

Jag har nog skrivit en halv sida. Det är inte bra, inte intressant, inte bra på något sätt. Ska jag fortsätta ändå, eller ska jag göra en nystart, eller ska jag acceptera att det inte går idag? Jag provar igen.

Nu börjar min timme

Men jag har tjuvstartat med en morgondikt. Jag tänkte på första raden när jag gick ut med hunden, tänkte vidare när jag med kameran besökte dungen ingen, men jag hade fel inställningar på kameran, se det blev inte så mycket bilder.
Jag tänkte på Frödings vackert väder. Men sedan kom jag av mig. Det kan bero på att jag nu befinner mig mitt i stan. Vad är det jag ska skriva om idag då? Ska jag håll mig kvar på Fotografiska i Stockholm, där jag var senast. Ska jag utgå ifrån försäljningskursen som jag var på igår? Från skrikande barn som inte vill att pappa ska lämna dem på dagis? Från tröttheten jag känner efter att ha blivit vakt klockan sex. Eller efter ensamheten jag känner i det lilla samhälle jag bor, trots att jag har fina vänner där?

En morgon dikt

Morgon daggen glänste klar i dungen
Solen värme spred sig
Fukten torkade upp genom en lätt dimma
Brunskogs kyrka sträckte sig över skogen
Som en ståtlig fallos mitt i naturen
Långt borta hördes vägen
Lastbilar, bussar och stressade morgon människor
61:an förde dem dit de skulle
Eller dit de trodde att de skulle
Hunden gjorde sina morgon bestyr
Barnen skrek när jag tog farväl

Vi ses en igen, när klockan slår fyra

Typ en halvtimme

Nu skrev jag ju en sida på typ en halvtimme, vad ska jag göra då? Gå igenom det jag skrivit? Inte min starka sida, men kanske ett steg i rätt riktning...